Det stormar, vågornas mäktiga brus slår in alla tankar. Bredvid mig sover Linn. Hennes ljusa hårslingor sticker fram på kudden, under ett vitt duntäcke. Två klubbade delägare som sovit 10 h i sträck. Tillhör verkligen inte min vardag annars. Utanför dörrarna väntar liksom en annan del av livet. Vi är här för att ta in kunskap, tankar och nya planer för speciellt ett av våra projekt. Samtidigt lyckas vi slappna av och känna oss för. Landa i en hektisk men ljuvlig vardag. För ett år sedan startade vi bolaget. För ett år sedan kändes det svajigt och lite osäkert men så härligt. Ett år senare känns det som om vi etablerat oss, både tillsammans och utåt. Som en säkrare vardag men ändå inte. Och just där ligger en stor del av drivkraften.

Är det åldern, är det en ny fas i livet eller är det helt enkelt ett sjukt bra program i Almedalen? Kanske svaret är alla tre. Alla borde liksom få ta del av den kompetens och den kunskap som finns samlad här. De gånger jag varit här har jag lyft mentalt varje gång. Och vem vet, kanske ni snart får en del av det via oss. Där lär fortsättning följa i höst. Det finns nämligen en extra orsak till att vi är här.

Nu går jag på högvarv efter att ha sprungit runt med Linn och inhämtat så mycket ny kunskap och tankar som det bara går. Kan inte minnas att jag någonsin tidigare orkat göra det 12 h i sträck tre dagar i följd.  Och några saker måste jag få säga: Annie Lööf, vilken otrolig kvinna och talare! Man kan inte annat än imponeras av henne. Att hon dessutom är väldans trevlig och mjuk gör det hela ännu härligare. Sen till ledarskapsfrågorna här i Almedalen. Här pratar vi om att chefers viktigaste uppgifter är att skapa relationer – det är liksom ingen större skillnad hur fint cv:n lyser om du inte som chef klarar av att skapa relationer – här gäller det att skapa annan trygghet för anställda än genom exakta arbetsbeskrivningar. Det är liksom väldigt old news här att ha exakta ramar. Det kan man nämligen inte i en snabbt föränderlig värld. Att vara ledare är att navigera, utan en exakt karta.

Hatprat, populism, GIG-ekonomi, hälsa, HR i nytt ljus, livskarriärer, nyföretagande och framför allt frågan om kompetensombesörjning och relationsskapande ledarskap. Allt snurrar som bäst i tankarna. Det här ska vi göra något verkligt bra av. Varmprat istället för kallprat ledde till att vi på några minuter kom nära en pensionerad dam som jobbat med jämställdhetsfrågor på europeisk nivå. Istället för väder och vind så frågade vi varandra ” varför är du här idag”.

Om några timmar landar vi i Vasa. Snart får jag krypa ner bredvid snarkande små själar. Som hjärtat värker efter dem. Som hjärtat klappar den stunden jag öppnar den vita ytterdörren och smyger in.