Ni hör det kanske i nyheterna nu som då. Ibland i form av små notiser. Jag pratar om gravida som har svårt att få fortsatt jobb och som diskrimineras på grund av föräldraskap. Det är ju inte magen i sig som är själva huvudfokus utan det som kommer efter, dvs. småbarnstiden och föräldraledigheter.

Ingen annan gång under mina arbetsverksamma år har jag fått så mycket mothugg och så många ”pikar som när jag haft stor mage. Ingen gång har arbetslivet känns som om att jag hade varit tvungen att be om ursäkt. Men ingen gång har jag känt mig så glad, så uppskattad och så värdefull som då min förra chef ställde sig framför mig och sa ”om de har problem så är det deras grej, inte din. Sånt här tar vi avstånd ifrån” och syftade på kommentarer utifrån. Stefan var guld i alla lägen men alldeles speciellt i det läget. Och unik.

(foto Malin Åbrandt. http://www.abrandt.com)

Ja, ni vet. Ibland blir man lite blind när det kommer nyheter om diskriminering. Och man stannar upp, blir förbannad och antingen gör man något eller så bläddrar man vidare. Det här med att bläddra vidare känns egentligen så främmande. Och tokigt. Jag vill inte det men ändå gör jag det många gånger. Men ibland agerar jag. Bakom och framför.

Under måndagens svettpass i gymmet så lyssnade jag in nyheterna. Första nyheten var att gravida fortfarande diskrimineras i arbetslivet. Dagligen. Kontrakt som inte förlängs helt enkelt. Inte kanske för att de är gravida utan mera för det som komma skall. Inte för att de inte gjort sitt jobb väl. Inte för att man vill vara elak. Utan gissningsvis så att man vill undvika extra kostnader som en föräldraledighet innebär. Jag har anställt flera personer som varit gravida. Det har noll inverkan på mig om folk är gravida, får småbarn eller inte. Det är personen och kapaciteten som avgör. Det stämmer som man säger i nyheterna att man måste stöda småföretagen mera så att de klarar av kostnader som föräldraledighet innebär. Det är en nyckel, Men den andra nyckeln är nog ändå attityden, drivet, tänket och ja absolut huruvida man är strateg eller inte när det kommer till affärer och utveckling. Utan att reta gallfeber eller generalisera så skulle jag ändå påstå att många småbarnsmammor (ja jag säger mammor eftersom det sällan är män som inte får kontrakten förlängda på grund av kommande baby) ofta är effektiva vad gäller tid – helt enkelt för att tidtabellerna och schemat inte tillåter annat. Man måste ha spelöga vad gäller tiden.  Ja men så klart gäller det inte alla och ja man ska inte generalisera men ändå. Är man strateg så skall man ta in även det som så ofta inte sägs annat än mellan raderna. Om kan man multitaska är man en åtråvärd talang idag. Alla verksamheter behöver de som är snabba, kan vara flexibla och har kompetens.

(Med mamma på jobb – foto Malin Åbrandt)

Så frågan handlar inte endast om det här med att diskriminera, det handlar också om att man är väldigt icke-strategisk om man sysslar med att plocka bort talanger – man tänker kortsiktigt. Det är som med mångfald överlag. Det handlar inte slutligen om fina tal, om policyn, om värdeord – inte egentligen. Inte om fina interna program även om de är början på något. Man kan inte låta tanken stanna där. Vill man växa och göra affärer och ha en stabil tillväxtkurva så då är det mångfald man måste ha i det stora hela. En konkurrensfaktor helt enkelt. Vill man lyckas så är det helt galet även för egen verksamhet att plocka bort kvinnor som väntar barn. Kunde man tro diskutera det också sida vid sida med själva diskrimineringsaspekten? Jag skulle hoppas det. Det skulle nämligen göra frågan bredare än nyheterna speglade.