Fyra orsaker att älska augusti

Jag har blivit en morgonmänniska med åren. Nattmänniska är jag också för att optimera men jag njuter, faktiskt rent av älskar, tidiga morgnar. Klockan är 07.15 nu och Katja Katt rullar på tv:n. Jag gick upp lite före kl 06 och hann jobba med en föreläsning innan första lilla barnet kom upp för att kolla läget. Tidiga morgnar är guld i mitt liv. Att jag hinner vakna innan allt annat vaknar. Kolla nyheterna. Komma ikapp.

20190702_163713

Augusti rusar iväg. Dimman kommer till. Det är första augusti(månad) på många år som jag ändå klarar av att njuta. Fukten och regnet påminner mig om tiden när pappa blev sjuk. De som känner mig riktigt bra vet att jag memorerar mycket i bild, detaljer och känslor. Så var det också den augusti månaden då pappa fick sitt besked. Den tolfte augusti det året så svängdes livet upp och ner. Under alla dessa år har jag haft en avsky för den dagen – varje år alltså. Jag minns korta klipp från den tiden – i detalj. I färger, kläder och till och med vad vi åt. Jag minns att vi åt räkpasta en kväll när det var som svårast. Jag minns att jag hade svarta trikåer och vit tröja. Jag minns att det regnade. Jag minns silen som man häller pastan i. Jag minns smaken av räkorna. I år bestämde jag mig för att det inte var den dagens fel. Att det var dags att lägga av min obekvämhet med augusti och försöka hitta det vackra istället.

IMG_20190715_141148_471

Så råkade det sig så att Malte började första klass den tolfte augusti. Och från och med i år får den dagen vara just den dagen när det var mulet men varmt. Den dagen som jag höll hans hand in på skolgården men som sedan släppte den när han rusade fram först i kön. Och den dagen som han rusade ut från första dagen och ropade ”jag fullkomligen älskar skolan jag”! Och meddelade att han kommit försent till lektionerna för att han inte hörde att de andra sprang in. Så blev den tolfte augusti det istället.

Och Milou, hon fyllde två år den åttonde augusti. Maken till amper dam. De ljusa lockarna faller runt det lilla ansiktet, hon sparkas och vevar runt som en jordfräs nattetid och hon har lagt sig med att tvinga loss oboy hos alla. ” en fakka åbåj tack” säger tvååringen och ´plirar med ögonen. Om det inte levereras så byts frågan till ett enormt skrik. Oftast med påföljden att hon också kniper eller biter. Så låt er inte luras av det dockliknande utseendet – bakom lockarna bor envisheten själv. Ser på henne när hon vaknar. Hon är snuvig och har vaknat en gång per timme och varit arg på sin näsa. Det gula nattlinnet lägger sig så fint kring hennes lilla kropp. Håret har blivit rastaliknande i bakhuvudet efter natten. Och hon kallar sig Mo.

Smilla och Tyra når sina målstolpar. Tyra dyker in i böckernas värld. Den ordentliga. Som alltid lyssnar. Som har lagt till sig med att gilla smink lite väl tidigt. Som kammar håret och drömmer om att bli tonåring.

20190717_195830

Smilla då, vår Bossbaby, hon lever livet. Hon är en äkta doer rakt av. Kramas, sjunger, argumenterar och leker. Just nu den mest mammiga av alla. Som bryter ihop om jag verkar åka iväg på något. Som måste ha koll helt enkelt.

Det finns fyra människor och så mycket annat att älska augusti för. I år gör jag just det. bara för att jag bestämt mig. Bara för att det finns människor i huset som behöver just en ” fakka åbåj” på det.


 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s