Är man någon gång rätt som kvinna, ens i eget sällskap? Hur många gånger har jag inte nästan gått under av dåligt samvete när jag stängt dörren här hemma. Kollat bilder på barnen innan flyget lyft, kramat små varma armar och småsnyftat när de varit förkylda och jag varit tvungen att rusa iväg. Frågade en gång min man hur han tampas med sitt dåliga samvete men tja, där hade han inte när på samma upplevelse som mig när han åker. Ganska sällan har jag varit snäll mot mig själv. Därför är det så skönt att få boosta varandra tillsammans med Linn. ”No more dåligt samvete” sa vi och skapade egna lösningar. Fortfarande är det intressant, egentligen blir det mera och mera intressant och komplext, att möta olika kvinnoroller och upplevelser kring det här med att jobba och vara förälder. För ganska sällan får vi en reaktion av en man faktiskt. Men desto oftare av kvinnor som antingen sprider kärlek och älskar våra värderingar eller så av de som tycker vi är skvatt galna och svartvita.
Har läst så sjukt många intressanta artiklar på senare tid som egentligen befäster det jag redan tror på. Senaste vecka kom undersökningen som påtalade att barnvänliga arbetsplatser är en konkurrensfaktor framåt och förra veckan lyfte svenska Yle upp artikeln om forskaren som djupdyker i varför människor i vissa positioner byter bana och byter karriärsstege. Där pratar man om vikten av organisationskulturer. ”Men alla viill inte ha barn på en arbetsplats” kanske någon säger (jodå, sån feedback får vi ibland när vi föreläser). Tja de flesta barn är på dagis eller i skolan. Så det är inte så att arbetsplatserna skulle ha tagit över den rollen. Det handlar mera om attityd, välkomnande av barn och en avslappnad och medveten känsla för att stötta småbarnsfamiljer som annars skulle ha svårt att jobba. Läs, i de festa fall kvinnor då.
Vi föreläser ju en hel del, träffar många människor, diskuterar roller, beteende, kommunikation och överlag hur vi möter varandra. Kvinnorollen i sig är kanske intressant i den kontext att vi jobbar med värderingsfrågor och gör det öppet. Barnvänliga arbetsplatser är så 2010 i Sverige – där har man kommit så långt när det gäller attityder. I Finland känns det ännu lite som om vi bara startat upp. Därför är nyheter och ställningstaganden så viktiga.
Jag fick frågan nyligen om jag gått ner i lön och om det är rättvist för kvinnor? Självklart har jag gått ner i lön från en vd-post till en entreprenör. En start up. Det är en risktagning rakt av. Det är helt klart samma för kvinnor och för män – där måste vi vara tydliga. När det kommer till kvinnor är vi kanske bättre på att välja tryggare alternativ men vi måste också våga ta lite mera risker om det ska gå framåt. Nej, det kan hända att jag inte kan plocka frukten under mina år, men kanske mina barn kan det? Kanske nästa generation.
Jag brukar titta på pappas foto från mitten av 1950. Så grått och dystert, så allvarligt det såg ut. En del av allvaret tynger oss ännu i Finland. Vi har byggt upp ett fint samhälle under många år. Då tänkte man inte bara här och nu. Så vad ger oss rätten att tänka det nu egentligen? Inte ens barnvänliga arbetsplatser kanske ger utdelning här och nu. Men på sikt gör det underverk. Ibland kan man inte vänta på politiska beslut och den processen för att agera. Man måste testa gränserna själva. För att å andra sidan kunna påverka kommande politiska beslut 🙂
Nästan halvvägs 