Skyll inte på kommunen – var en del av den!

Igår var en brådis dag. Inte bara runt mig utan inom mig också. Ni vet, så där man blir när man inte är fullt koncentrerad. Måndagar är inte alltid sådana för min del. Egentligen vill jag njuta av dem fullt ut. Vara en sådan där störande ”älska måndagar” typ. Men känslan när den bil som legat allt för nära mig på sträckan hemåt slängde sig på signalhornet i typ en minut uppenbarligen för att jag körde för sakta – då såg jag mig själv liksom i slowmotion vilja uttrycka mig så fult jag bara kunde just då, haha! Det gjorde jag ju inte så klart men det ringade in en dag där mina tankar inte helt fångade allt på rätt sätt. Till och med min frisyr såg trött ut. På händerna hade jag Tyras vantar eftersom jag söker mina grejer sist på morgnarna och de var enda jag hittade i brådskan. Väl hemma sent så gnäller jag över en dag som inte riktigt var min. ”Skyll det på kommunen mamma! Så som Sunes pappa Rudolf alltid gör” sade Tyra. Nej, det finns allt för många som skyller allt på just ”kommunen”.
72983753_10156786293531864_4896420115106496512_n
Vi har föreläst massor i höst. Vi har gett råd, läst på, diskuterat, träffat så många intressanta människor. Ibland kan jag ha 4-5 större föreläsningar per vecka och det är en hel del att bita i. Men det finns inte en enda föreläsning som vi gjort eller handledning som varit in i kalendern som jag inte lärt mig massor av själv. Både om människor och om mig själv. Hur jag reagerar i vissa lägen och vad jag kan läsa ut. Det finns så otroligt många fina arbetsgemenskaper där ute. Som bara bubblar av liv! Och kärlek.
Några saker som jag tänkt på i höst: 
Kroppsspråket säger egentligen allt. Det finns få ställen där kommunikationen är på topp som man ser medarbetare sucka åt varandra eller fysiskt ta avstånd vid mötesbord. Ibland tror jag att vi inte tänker på hur mycket som syns när vi sätter oss bland andra. Hur mycket höjda ögonbryn eller små miner visar. Och åt andra hållet – hur mycket ett kravlöst skratt, leenden och vettiga diskussioner visar. När det fungerar bra så känns det direkt!
Att växla om och växla åt sidan i karriären just nu är hett. ”Men det finns fortfarande så många som vill tjäna massa pengar, de vill inte ha värderingar”. Säger någon kanske. Och det är helt rätt. Naturligtvis är det så. Det kommer alltid att finnas människor som vill olika saker i livet. Men det har svängt en hel del på senare tid. Att uttala ”jag vill ha en business med massa pengar” är inte något man hör så ofta numera. Visst vill alla ha business, självklart. Men saker som lyfts i diskussioner och individuellt är mera värderingar, känslor och mående. Det är en bra sak. i dagens läge blir det ofta ett lite kallt klimat om någon lyfter pengar som den allra största motivationsfaktorn.  Så när det kommer till att växla om i karriärer så möter jag allt mera känslan av värdering i livet. Var är jag, vad vill jag, vart är jag på väg. Och hur mår jag. Mera sällan handlar det om bankkontot.
Det funkar inte att vara cool utåt med ett visst budskap – om man internt är både fräck och sur både mot kunder och medarbetare överlag. Det syns tydligt i något skede. Bemötande omspänner allt egentligen – hur man pratar med varandra, vem man ser på, med vilken ton och vilka ord man väljer. Allt har betydelse. Så lägg inte massvis med PR-pengar på saker som visserligen ser tufft och snyggt ut men som inte bottnar alls.  Välj inte att köra en sårbar stil utåt om du skäller till höger och vänster internt. För vet ni vad, det syns i något skede. Börja alltid internt.
Att hänga ihop i en  arbetsgemenskap. Att faktiskt kunna hänga ihop är en bra sak. En skön grej som man mår bra av. Det handlar inte om vin på bordet och party on på fritiden. Det handlar om den där lilla kaffestunden på morgonen där man inleder dagen med ett leende i hjärtat. Det handlar om han som kommer med fikabröd igen eller fruktskålen som fylls på av ”någon”. Det handlar om att backa varandra i förkylningstider. Det handlar inte om att plocka fram arbetsbeskrivningen i det läget och fundera på ens egen vinning. Karikerat sagt. Det handlar om att ”vara” ihop. Jag har haft sådana gemenskaper i hela mitt yrkesliv. Många av dem har jag kvar trots att jobbet slutat. Jag älskade att möta dem på morgnarna.
Sätt in själ och hjärta i det du gör. Det finns nämligen ingen manual. Det är ju så här att om man inte själv lever det man förespråkar så fungerar det hela inte. Det finns ingen som i längden orkar följa en ledare, eller ens som människa följa sig själv, om man inte lever de regler man lär. En dag insåg jag att jag pratar en massa om transparens men frågan var hur transparent jag själv var? Hade jag visat budgeten i detalj? Hade jag förklarat månadsinkomsterna och långsiktighet? Nej, det hade jag inte. Ibland frågar mina åhörare om det finns en manual – en ram för t.ex. beteenden på jobb. Men nej det finns det inte. Sådant skapar man tillsammans. Det handlar inte heller om att alltid göra rätt men det handlar om att förstå att man inte gjort det och hur man ska och kan göra om. Att våga ställa sig den frågan är viktigt. Att vara felfri är inget attraktivt mål. Att vara människa är desto mera att sträva efter.
Så nej. Skyll inte på ”kommunen”. Sträva efter att vara en del av ”kommunen” – om ni förstår vad jag menar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s